Showing posts with label Fortum. Show all posts
Showing posts with label Fortum. Show all posts

Tuesday, October 4, 2011

VAELLUSKALAT TAKAISIN


TAIDEOPISKELIJAT MUSTIONJOEN MONIMUOTOISUUDEN PUOLESTAPUHUJINA

Billnäsin vesivoimalaitoksen padolta kuuluu itkua. Joesta törröttävillä kivillä itkee valkoiseen yöpaitaan pukeutunut nuori nainen. Itku yltyy välillä suoranaiseksi ulvomiseksi. Lokit katselevat vierestä kun parkuva nainen kahlaa rantakivikossa. Hän haluaa itkullaan murtaa Billnäsin padon.

Emmä Fält Billnäsin padon tuntumassa.

Itkijä on Emmä Fält, yksi Aalto Yliopiston Taideteollisen Korkeakoulun ympäristötaiteen opiskelijoista, jotka ovat pesiytyneet Mustionjoen tuntumaan tekemään ympäristötaideteoksia. Kansainvälinen opiskelijaryhmä tulee Unkarista, Slovakiasta, Kiinasta ja kotimaasta. Heitä kaikkia yhdistää huoli Mustionjoen monimuotoisuuden säilymisestä ja he pyrkivät töillään kantamaan kortensa kekoon tukeakseen Fortumia päätöksen teossa luonnonmukaisten kalateiden rakentamisesta joen neljän vesivoimalaitoksen yhteyteen. Ilman näitä kalateitä eivät vaelluskalat lohi, meritaimen, vaellussiika ja ankerias pääse nousemaan jokeen ja tämä aiheuttaa joen ekosysteemissä kielteisen ketjureaktion – mm. lohikaloja lisääntyäkseen tarvitsevat simpukat katoaisivat joesta. Nyt ne ovat odottaneet lohien paluuta jo yli 50 vuotta.

Vanhaa Billnäsin teollisuusmiljöötä ja itkijänainen yöpaidassaan.

”Hieno esitys”, kommentoi itkijänaista rantakivikossa katseleva Martti Leskelä. Hän on yksi opiskelijaryhmän billnäsiläisistä tukijoista ja seurannut kameroineen joen tilaa jo vuosia. Rantapenkereeltä löytyvät myös Pro Billnäs yhdistyksen Timo Oksanen ja Billnäsin vanhat teollisuuskiinteistöt omistava Olli Muurainen Mimi mäyräkoiransa kanssa. Joki yhdistää näitäkin joskus hieman eripuraisia tahoja.

Joen kanssa silmästä silmään.

Mimi katselee rantakaislikon tuntumassa kelluvia silmiä. Niitä löytyy toinen parvi Billnäsin sillan alta. Taiteilija Kristina Sedlerova haluaa ihmisten katsovan jokea silmästä silmään. Silmät näyttävät lohilta, jotka odottelevat padon takana pääsyään yläjuoksulle.

Joki lukkojen takana.

”Haluatko kiinnittää lukon siltaan?” Kysyy keltaiseen sadetakkiin sonnustautunut Katariina Kapi pyöräilijältä, joka haluaa ylittää Folkhögskolanin viereisen kävelysillan. ”En”, tämä vastaa. ”No, sitten sun täytyy vähän odottaa; silta ei ole vielä auki”. Pian Katariina kuitenkin avaa Toivon sillan. Seremoniaan kuuluu siltaa sulkevien kultakäätyjen poistaminen ja munalukkojen kiinnittäminen sillan kaiteeseen. Kaiteessa roikkuu jo valmiiksi parikymmentä Rakennusapteekista lainattua vanhaa lukkoa. Lukkoja kiinnittävät ihmiset pistävät avaimet taskuunsa odottamaan sitä hetkeä, kun lohi jälleen pääseen nousemaan jokeen ja joki vapautuu lukoistaan. Silloin kävelysillan symboliset lukot saa käydä noutamassa pois. Katariina kehoittaa jokilaakson ihmisiä kiinnittämään lukkoja siltaan hiljaisena protestina jokiluonnon elpymisen puolesta. Yhdessä lukossa lukee Åminneforsin kalastusseura. He varmasti haluavat lohen takaisin.

Slovakialainen Diana Garafova katselee mietteissään Billnäsin voimalaitospatoaja ja kysyy sitten Pekingistä Billnäsiin tulleelta Wensi Zhailta: ”Miksei kalateitä ole jo rakennettu? En näe siihen mitään syytä. Minä luulin Suomen olevan ekologisessa valveutuneisuudessaan maailman johtava maa.” Diana viittoilee kädellään Billnäsin Myllyn viereistä hiekkatietä, johon kalatie on suunniteltu yhtenä vaihtoehtona.

Kiinalaisopiskelija Wensi Zhai kaivamassa kalatietä Billnäsiin.

”Siihen tarvitaan rahaa ja yhteistä tahtoa”, vastaa keskustelua vierestä seuraava Martti Leskelä. Wensi ei kuitenkaan jaksa odottaa virallisen päätösen syntymistä, vaan hakee Myllystä vanhan lapion ja alkaa kaivaa. Hän kaivaa suunnitellun kalatien kohdalle kovaan maahan suuria kalan kuvia. Muutaman päivän kaivamisen jälkeen ovat kädet rakoilla ja trangiassa keitetty tee tuo laihaa lohtua sateisessa ja kylmässä ilmassa. Siro kiinalaistyttö Wensi ei kuitenkaan luovuta, vaan jatkaa päättäväisesti kaivamista. Onko tämä positiivista terrorismia? Toisaalta, täytyykö jonkun tulla Pekingistä asti ottamaan lapio käteen, että kalatieasia edistyisi? Eikö lapio kuuluisi pikemminkin länsi-uusimaalaisten yhteiseen käteen?

Åminneforsin kalastusseuran majoja Diana Garafovan miniatyyrimallissa.

Slovakialainen Diana viettää suurimman osan viikosta yksinäisillä retkillään joen tuntumassa. Sitten hän sulkeutuu Myllyn vintille ja tekee vahasta pikkuruisen ukon tai majan.

Lohen kalastajia vapaana virtaavan joen rannalla.

Pikku-ukkojen esikuvina ovat joen ympäriltä tavatut ihmiset ja mökeistä löytyy mm. Åminneforsin padon alapuoliset kalastajamajat. Diana värittää pienet miehet ja pistää sitten niille onkivavat käteen. Viikon kuluessa Myllyn vintille kertyy sekalainen seurakunta kalastajaukkoja.

Diana Garafovan soutumies.

Lopulta Diana vie pienet miehensä ja mökkinsä takaisin luontoon, jossa hän valokuvaa ne pienten lätäköiden ja sammalmättäiden siimeksessä. Lopputuloksena on unenomainen, mutta positiivinen kuva vireästä jokilaaksosta, jossa kala käy pyydykseen. Unessa on paljon tuttua, mutta myös paljon, joka on jo unohtunut. Kireät siimat lohijoessa ovat korkeintaan ruusuista unelmaa voimalaitospatojen johdosta. Pian tosin kukaan ei ehkä osaa edes unelmoida.

Peter Berken kalastussiimasta tehty riippusilta rantakoivikossa.

Jonnekin unien maailmaan sijoittuu myös unkarilaisen Peter Berken kalansiimasta tehty silta kahden rantakoivun välissä. Kolmen metrin korkeudessa keikkuvan sillan läpikuultaviin lankkuihin on piirretty pieniä mustia kalojen silhuetteja. Tuntuu siltä kuin ihminen ja kala olisivat vaihtaneet paikkaa: täältä alhaalta minä katselen voimattomana, kun nuo kalat ylittävät joen vaivattomasti kummallisia rakenteitaan pitkin.

Isoin kala löytyy kuitenkin Karjaan Kirkkojärven kupeesta Dönsbyn pelloilta, jonne Jessica Mayer on talikolla kaivanut ehkä 40 metriä pitkän vonkaleen tuijottamaan jokea. ”Minä olen täällä vielä”, on teoksen nimi. Työ on tehty paikallisten maanviljelijöiden tuella ja kylvetty täyteen auringonkukan siemeniä. Kohta pelloilla siis kukkii kirkkaankeltainen lohi.

Lohi kynnettynä Dönsbyn peltoon.

”Tosi upea kala ja sisukas tyttö tekemään töitä.” Toteaa herra Dönsbyn kyläyhteisöstä. ”Jos lohi tulisi takaisin jokeen, niin se olisi jotain.”

Kurssilaiset haluavat kiittää tuesta Pro Billnäs yhdistystä, Billnäsin Ruukkia, joka antoi kurssin työtilaksi Myllyn, Dönsby Bed & Breakfastia, jolta saatiin tukikohdaksi pieni punainen saunamökki ja Martti Leskelää kyydityksistä, valokuvista ja huolenpidosta.

Marco Casagrande / Aalto-Yliopiston Taideteollisen Korkeakoulun Ympäristötaiteen laitos.




Sunday, April 18, 2010

SVARTÅN BEHÖVER FISKVÄGAR

HÖGSKOLEPROJECT GER KONKRETA RESTAURERINGSFÖRSLAG
Johan Kvarnström, Västra Nyland, 16.4.2010

Den grupp studerande vid Aalto-universitetet som arbetar med ett projekt om Svarån bjuder på visioner som omfattar bland annat två fiskvägar, en vid Åminnefors och en som skulle gå rakt genom Billnäs bruk. Grundtanken är att vandringsfiskens återkomst skulle rädda biodiversiteten i ån.
Mika Turunen, som studerar vatten- och miljöteknik, säger att gruppen utarbetar två planer för var sida om kraftverket vid Åminnefors. Enligt en modell skulle en fiskväg gå på södra sidan under den befintliga vägen, medan den enlight en annan modell skulle gå på norrsidan om krafverket.

- Vid Åminnefors är det egentligen bara på grund av vägen som fiskarna inte slipper uppåt, säger Turunen som är övertygad om att fiskvägar är nödvändiga ur ekologisk synvinkel och en förutsättning för en restaurering av ån.

- Det fanns för ett antal år sedan ett förslag om en fiskväg, men den blev aldrig av.

Aalto-universitetets Svartå grupp, från vänster: Meiko Yamada, Mika Turunen, Léa Crouzet och Caroline Moinel.

Gruppen, som omfattar även arkitektstuderanden och en studerande i byggteknik, är enig om att det förutom vid Åminnefors behövs ytterligare en fiskväg vid Billnäs bruk för att vandringsfisk ska trivas och kunna repproducera sig i ån. Riktigt ända fram till Lojo sjö skulle fiskarna ändå inte nå på grund av två östligaste dammar.

Man är övertygad om att biodiversiteten är allvarligt hotad så länge som fiskar inte kan cirkulera i ån, och undersöker också om Svartåns rekreationsvärde skulle öka genom ökande möjligheter till fiske.

- Det behövs endast två fiskvägar för att påverka ett stort område positivt, säger Léa Crouzet som studerar arkitektur.

HÖG VATTENKVALITET

Som mentor fungerar arkitekt Marco Casagrande. Han hoppas att gruppens förslag tas på allvar i offentligheten och skapar debatt.

- Dylika projekt har lett till att ett stort antal åar i landet har restaurerats. Här är det givetvis extra knepigt i och med att det finns bebyggelse så tätt inpå.

Han säger att de sakkunniga som har hörts har givit klara svar om att Svartån än så länge har tillräcklight hög vattenkvalitet för att fiskarna skall trivas.

Vilka fiskar skulle det främst röra sig om?

- Lax, öring, sik och också en ökad förekomst av ål. Ål förekommer lite nu, men den slipper sällan ut. Området skulle piggas upp om fiskarna skulle kunna röra sig båda vägarna.


Casagrande har full förståelse för att en fiskväg genom brukets hjärta kräver en del fantasi.

- En person frågade om laxarna inte skulle störas om de simmar förbi till exempel Tangomarknaden på Muurainens gård i framtiden, säger Casagrande, skrattar glatt och tillägger att det ju efterlyses mer aktivitet i området.

- Föreningen Pro Billnäs stöder oss redan. Nus ska vi diskutera med staden och visa vad vi har planerat.

Casagrande hoppas att de förslag som projektet resulterar i tas på allvar. Syftet år framför allt att skapa debatt mellan invånarna och energibolaget Fortum i frågor som berör Svartån. Han är övertygad om att det ganska långt är Fortum som avgör om fiskvägarna kan förverkligas.

- Fortum håller i alla nycklar och måste ta ställning för att det ska kunna förverkligas. En fiskväg skulle påverka deras verksamhet på det viset att de måste ge oss en kubikmeter vatten per sekund, säger Casagrande som uppskattar att Fortums elproduktion vid Åminnefors skulle minska med ungefär fem procent om planer på en fiskväg förverkligas.

Fortum har tillsammans med samarbetspartners inlett ett projekt där man funderar över den framtida användningen av betongdammarna i Svartån och utreder bland annat just hur elproduktionen skulle påverkas av fiskvägar.

- Det är nog folket, invånarna, som borde vilja det här, inte bara Fortum eller Aalto-universitetet. För om alla här verkligen vill så blir det nog av, säger Casagrande.

Projektets slutresultat ska vara helt klart inom tre veckor.

PROJEKT OM SVARTÅN

Fiskväg är ett gemensamt begrepp för olika typer av konstruktioner avsedda att ge fisk fri passage förbi ett vandringshinder. I det aktuella projektet fokuserer man på två typer av fiskvägar, nämligen omlöp som konstrueras som en bäck som löper runt vandringshindret, och en typ av fisktrappor som byggs av sten och trä.

Svartå föreslagna fiskvägar och vandringsfiskens möjliga reproduktionsplatser. Grafik: Susan Stenström, Västra Nyland.

Projektet strävar bland annat efter att kartlägga och föra fram lokalbefolkningens åsikter i frågan genom en enkätundersökning på projektets webbsida. http://www.mustionjokiriverrestauration.jimbo.com/

LINKAR:

Pro-Billnäs

Åminnefors fiskeförening

Virho

Billnäs Bruk (Muurainen)