Monday, May 13, 2013

都市の鍼治療


Urban acupuncture(都市針術)は、都市デザインに伝統的な中国医学理論である針治療の考え方を兼ね備えた都市環境学である。[1]
[1]この戦略は、針治療が身体の全体を癒すように、局所的に手を加えることで広範囲な都市状況を再構成する。つまり、都市を有機的な生物と考え、修復を要する生態系や、その問題の原因である的確な場所を捉えるということである。敷地は社会的、経済的、そして生態的な統計分析を通して選択され、地域と設計者との対話を経て発展を遂げる。持続可能なプロジェクトはその後、的確な部分を癒すことによって、全体の活性化を図る針として機能する。
フィンランドの建築家、社会理論家であるMarco Casagrandeは、大規模な都市開発の教育主義とは対照に、地方都市や地域社会を中心に、低コストかつ低資源で居住者に休息を提供することを唱えている。制約された予算と限られた資源を使うことが望まれるこの時代背景で、より局所的および社会的なアプローチを支持している。[3]彼は、異なる分野が重なり合う複雑なエネルギー流動体としての都市は、市民の行動だけでなく、都市の発展を決定すると示唆している。 また彼は、環境保護と都市デザインを混合することによって、都市における緻密なエネルギー流動の方法論を展開している。それは、いわゆる第三世代都市(脱工業化都市)を目指した、生態学的に持続可能な都市開発を目的としている。この理論は台湾の淡江大学で展開されており[4]、ならびに独立学際的な研究センターRuin academyでも展開されている。 環境保護と都市計画に視点をおくことで、Marcoはエネルギーの厳守的操作が持続可能な都市開発の実現に貢献するデザインツールとしてUrban acupunctureを定義している。例には、台北のコミュニティガーデンや都市農園がある。
MarcoはUrban acupunctureについて以下のように話している。 [a] Urban acupunctureは、都市の感覚的知性の集合による建築操作の交差地点である。 都市は、多次元的で緻密なエネルギーの有機体、生活環境として見なされる。Urban acupuncture は、自然と触れ合うことを目指しており[7]、同時にそれは、都市に隠れた、視覚的な都市のふもとにある集合体Xのエネルギーの流れ、このXへの道筋を理解するための繊細性である。 建築はと都市Xに対しての鍼として機能する役割を持っている。雑草は構築的な都市を破壊してでも、アスファルトの裂け目から根を張っている。 Urban acupunctureは雑草であり、鍼をさす場所はその裂け目である。 その効果の可能性として自然の一部として人間を定義し、自然とのつながりを相互補完的にする。

計画への参加 [編集]

この理論は人間の本質的な創造性や、自由を制御せずに解放することともいえる。各個人は自分の意思によって創造的なプロセスを歩むことができ、目的にあった都市空間を自由に使用することで、自身の環境の整備を行うことを可能とする。より広範囲に及ぶ場合では、Urban acupunctureの敷地は、都市の外部との関係性のなかに見てとれるだろう。それはまるで、統一化を目的とされた都市の中での、自然の命の軌跡である。
[10]Urban acupuncture は戦術的な都市計画の新たな概念において、いくつかの類似点を負っている。その考え方は資本集約的な市町村のプログラムというより、むしろ地域資源に着目し、市民の地域介入者から得られるアイデアを促進出来るよう補佐するものである。 これらの小さな変化、提案者の主張は地域のコミュニティの士気を高め、連鎖的に大きな変化をもたらす。[11]単刀直入にいうと、'Urban acupuncture'は町の改善を図ろうとする積極な地域市民のコミュニティに対して小さく、微弱であり、曖昧な介入に焦点をあてることで、都市的観念を明白にし、向上させる。これは一般的に自治体の投資資金(現時点では多くの都市は十分に持っていない)や官僚の管理下にある操作を必要とする、大規模で、上層から下層への広範囲な干渉に取って代わるものとして意図されている。 [13]小さなスケールの介入はUrban acupunctureによる市民活動や、資金不足の自治体に対して呼びかける事ができる。メキシコにおいて、Urban acupunctureは、スラムの小屋のような仮設住宅を変換する概念を参照する場合に、その必要性と手頃な価格から、後で追加することを可能にした。この戦略では、代々住んできた家族を他の場所に移す事なく、その場所を変換させる。南アフリカでは、人々の創造性への制限を解くものとして見なされている。例えば、都市の一部に焦点を絞っている新たな革新と起業家たち、主要な都市部に見ることのできるインフラ的設備を持たない地区などにそれらを提供する機会を与えることができる。このアプローチでは、都市をよりよくすることへ達成するために、各共同体で少数の改善を行う効果的な方法として、都市計画や市民に対して、より現実的かつ低コストの方法を提供することができる。 Curitibaの以前の市長、Jaime Lernerは現代の都市問題に対する今後の解決策としてUrban acupunctureを提案している。 都市内で局所的に圧力をかける点、すなはちツボに焦点を絞り、我々は大きく社会に肯定的な波及効果を開始する事ができる。Urban acupunctureは土地の所有権を公共のものへと還元し、都市デザインへの小さな介入によるコミュニティ発展の重要性を強調している。それは迅速にエネルギーを解放し、正当な波及効果を生み出すことができる介入を必要としている。 彼の2007年の記述によると、 「多くの人が病気や不治の病に適用するような、ある医学的な魔法が都市にも適用する、また、適用されるべきであると信じている。それは、薬が医師と患者との間のやりとりのなかで必要になってくるように、都市計画においては、(こちら側から仕掛けるだけではなく)都市自体を反応させることが必要である。こちら側への癒し、改善、正しい連鎖反応を生み出してくれる場所を突くことが必要である。そして、これまでとは異なる方法で、組織を動かす干渉方法を再生することが絶対なのである。」


Monday, April 29, 2013

TUNNETTU ARKKITEHTI KÄVI TUTUSTUMASSA HANKOON


Arkkitehti Marco Casagrande vieraili maanantai-iltana Hangossa yhdessä vaimonsa Nikitan sekä poikansa Marlonin kanssa. Mukana oli myös japanilainen arkkitehti Hiroki Oya, Casagranden yhteistyökumppani. Vasemmistoliiton kaupunginvaltuutettu ja ympäristölautakunnan jäsen Marko Niemi oli kutsunut Casagranden tutustumaan Hankoon – erityisesti siihen, mitä on tehty Kuningattarenvuorella, ja mitä aiotaan tehdä Casinon, Plagenin ja Puistovuoren alueella. Alueen kohtalosta käydään Hangossa kiivasta keskustelua ja esitettyjä suunnitelmia vastaan kerätään nimiä.
                               
Hangon ympäristöyhdistyksen puheenjohtaja Pertti Sundqvist oli myös kutsuttu mukaan kierrokselle valottamaan vieraille suunnitelmien yksityiskohtaisempaa sisältöä.

Upea näkymä, joka aukeaa uuden ravintolapaviljongin ja HSF:n välistä on arkkitehti Marco Casagranden (vas.) mieleen. - Kaupunki- ja yhdyskuntauunnittelun näkökulmasta tämä on täydellinen paikka: tässä on kaunis näkymä - mutta kaikki on peitetty asfaltilla.
-          Olen aina ollut kiinnostunut Hangosta ja minua surettaa se kehitys, josta olen kuullut ja jonka nyt näen omin silmin. Toisinaan lehdistä saa lukea hurjia tarinoita Hangosta, ja surettaa se kasvoton päätöksenteko, joka näyttää olevan käynnissä, sanoo Casagrande.

Hän kiinnostui alueesta osittain myös Aalto-yliopiston arkkitehtiosastolla, muun muassa Ninni Westerholmin, tekemien selvitysten johdosta.

-          On mielenkiintoista, että autoilijat otetaan huomioon aina ensimmäisenä, kun jotakin suunnitellaan. Kun Hangon väestönkehitys on jatkuvasti negatiivinen, pitäisi pysähtyä hiukan miettimään ja ymmärtää, että jotakin pitää tehdä; pitäisi osata profiloitua jotenkin, jotta kehityksen suunta saataisiin muuttumaan, sanoo Casagrande.

Hän peäänkuuluttaa poikkitieteellistä, riippumatonta tulevaisuustutkimusta, jossa huomioitaisiin koko yhteisön tarpeet, ei vain Hangon kaupungin tarpeet – ja jota konsulttien näkemykset eivät ole vääntämässä omaan suuntaansa. Pitäisi osata katsoa vallitsevaa hetkeä kauemmas tulevaisuuteen.

-          Kun tutkimus tilataan ”oikeilta” henkilöiltä, saadaan raportti, jossa näkökulmat ovat tilaajan toiveiden mukaiset. Nykyhetkeen kiinnitytään tiukasti edes vilkaisematta tulevaisuuteen, hän huomauttaa.

OLISIHAN SE VOINUT OLLA HUONOMPIKIN

Tutustuttuaan Casinon, Plagenin ja Puistovuoren alueiden kaavaehdotukseen Casagrande totesi, että olisi se voinut olla huonompikin.

Japanilainen Hiroki Oya, vastavalmistunut arkkitehti ja Casagrande kollega, ei voi olla ihastelematta luontoa ja ihmettelemästä sitä, miten säälimättömästi sitä on kohdeltu niin keskeisellä paikalla Hankoa.

-          Tämä on todella surullinen näky, sanoo Oya, katsellessaan Kuningatarvuorta Itäsatamassa.

Satamakadun tilapäinen asfaltti ei Casagrandea juuri ihastuta, mutta sen sijaan näkymä, joka aukeaa uuden ravintolapaviljongin ja HSF:n välistä on hänestä aivan fantastinen.

-          Kaupunki- ja yhdyskuntasuunnittelun näkökulmasta tämä on täydellinen paikka: tässä on kaunis näkymä – mutta kaikki on peitetty vihatulla asfaltilla, puuskahtaa hän.

Casagrande selittää visiotaan kaupunginvaltuutettu Marko Niemelle  mareografin laiturilla.

MYTOLOGIAA JA MYSTIIKKAA

Casagrande peräänkuuluttaa fokuksen ankkuroitumista Hangon ainutlaatuisiin erityispiirteisiin; siihen mystiikkaan ja mytologiaan, jota mahdollisesti voitaisiin markkinoida tehokkaammin. Hän mainitsee Alaskassa sijaitsevan Fairbanksin esimerkkinä. Joka vuosi tuhannet japanilaiset turistit tulevat sinne katsomaan revontulia. Kaupunki on aivan täynnä japanilaisia, mutta kun revontulet syttyvät, kadut tyhjenevät.

-          Kaikki säntäävät sisään, koska japanilaisen uskomuksen mukaan revontulien aikaan alkunsa saaneista lapsista tulee älykkäämpiä, kertoo Casagrande.

Jos ei nyt aivan sama, niin jokin vastaava luonnonilmiö voisi koitua Hangon menestykseksi.

-          Täällä on ainutlaatuisia lintu-, hyönteis- ja kasvilajeja; siihen täytyy olla jokin syy, hän pohtii.

Casagranden mukaan Hangon mittasuhteet ovat toiset kuin kaupungeilla yleensä.

-     Täällä on tiettyä ilmavuutta ja ilmapiiri, jota ei löydy kovin monesta muusta paikasta. Vaalikaa sitä. Hankon on jonkinlainen anti-Kerava, sanoo Casagrande.

Arkkitehtina ja kaupunkisuunnittelijana hän myöntää tosin, että kyse on suuremmista asioista kuin mihin yksi yksittäinen ihminen pystyy vaikuttamaan. Tai yksi arkkitehti.

-          Perusteellinen, poikkitieteellinen tulevaisuusselvitys ja –tutkimus, sitä tarvitaan, kiteyttää hän lopuksi.


Erkänd arkitekt på rundvandring i Hangö


Arkitekten Marco Casagrande med frun Nikita och sonen Marlon samt Casagrandes anställda, den japanska arkitekten Hiroki Oya, besökte på måndagskvällen Hangö. Besöket hade sin grund i en inbjudan av Västerförbundets fullmäktigeledamot och medlem in miljönämden, Marko Niemi. Syftet med besöket var att låta Casagrande bekanga sig dels med vad som gjorts på Drottningberg men också de mångomtalade planerna för Casino, Plagen ock Parkbergen som man bland annat samlat in namn emot.

Hangö miljöförenings ordförande Pertti Sundqvist var likaså inbjuden för att ge mera kött på benen åt de inbjudna gästerna.

Hangö miljöförenings ordförande Pertti Sundqvist deltog i rundvandringen som initierades av Marko Niemi.
-          Jag har alltid intresserat mig för Hangö och oroar mig för utvecklingen jag hört om och nu ser med egna ögon. Man för emellanåt läsa de mest vilda historierna om Hangö i tidningarna och är djupt oroad över det ansktslösa beslutsfattandet man verkar hålla på med, säger Casagrande.

Hans intresse vaknade också delvis i och med de utredningar som gjorts vid Aalto-universitetets institution för arkitektur bland annat av Ninni Westerholm.

-          Det är intressant att se att man alltid verkar ta bilisterna I beaktande I första hand då man planerar någonting. Då Hangö trots allt tappar invånare hela tiden borde man väl tänka till och inse att man måste göra någonting, profilera sig på något vis, för att bryta trenden, menar Casagrande.

Han efterlyser framtidsforskning på en tvärvetenskaplig nivå, där man skulle ta i beaktande inte bara staden Hangös behov, utan hela samhällets behov – på ett oberoende sätt och inte genom vinklade konsultutredningar. Det gäller också att se tillräcklight långt in I framtiden, inte alltid bara utgå ifrån att nuläget är vad det är.

-          Genom att beställa utredningar av “rättä” personer får man en rapport som är vinklad précis som man vill ha den. Man har fastnat alltför stark I presens, utan att kunna blicka framåt, påpekar han.

CASINOPLANEN KUND VARIT VÄRRE

Efter att ha bekantat sig med detaljplanen för Casino-, Plagen- och Parkbergenområdet konstaterar Casagrande att den i själva verket hade kunnat vara ännu värre.

Japanska Hiroki Oya, nyutexaminerad arkitekt och medarbetare för Casagrande, kan inte låta bli att fascineras av naturen och hur skoningslöst man i vissa fall verkar ha gått åt den urbana naturen in Hangö.

-          Det ser riktig sorglight ut här, konstaterar Oya då han får syn på Drottningberget i Östra hamnen.
Hamngatans tillfälliga asfaltbeläggning får sig en rejäl känga av Casagrande, som däremot tycker att öppningen mellan den nybyggda restaurangpaviljongen och HSF är alldeles fantastisk.

-          Ur en stads- och samhällsplaneringssynpunkt är det här ett alldeles perfekt läge, här finns vackra vyer – men allt är täckt i den förhatliga asfalten, utbrister han.


Arkitekten Marco Casagrande (t.v.) förklarar sina visioner för Vänsterförbundets fullmäktigeledamot Marko Niemi nere vid mareografens brygga.


MYTOLOGI OCH MYSTIK

Casagrande efterlyser ett större fokus på Hangös unika särdrag, den mystik och mytologi man kunde tänkas marknadsföra allt starkare. Han nämner Fairbanks i Alaska som ett exempel. Varje år vallfärdar tusentals japaner till orten som är känd för sina rikliga norrsken. Staden är full av japaner, men då norrskenen kör igång töms gatorna.

-          All söker sig inomhus, eftersom det heter att man skall skaffa barn under norrsken – de blir smartare, berättar Casagrande.

Inte precis det, men nog någonting annat i den stilen är vad han efterlyser för Hangös del.

-          Här finns unika fågel, insekt- och växtmiljöer, det måste ju finnas en orsak bakom allt det, menar han.

Enlight Casagrande är proportionerna i Hangö helt annorlunda än i övriga städer. Här finns en viss luftighet och andlighet som man inte hittar på så många andra ställen. Det skall ni bevara. Hangö är ett slags anti-Kervo, säger Casagrande.

Men som arkitekt och stadsplanerare medger han snabbt att det är frågan om större frågor än en enskild människa kan påverka. Mer än en enskild arkitekt kan påverka.

-          En omfattnande, tvärvetenskaplig framtidsutredning och –forskning är vad som behövs, slår han fast.

Thursday, April 25, 2013

HOLE


Ruin Academy is an organic void on the industrial tissue of the mechanical urbanism. It is a hole penetrating through the man-made layers of asphalt and concrete and finally reaching the original soil. Through this hole, a crack in the city, local knowledge can surface. There are many holes in Taipei performing urban acupuncture to the city.

In the alley of Ruin Academy there is a tree growing from the wall of a 5-story apartment building. This is a big and heavy tree that has spread its roots on a wide surface on the wall and it has penetrated through the wall in order to lock itself to the primary structures of the building. Its roots are further penetrating into the sewage system of the house and it uses the human circulation as its energy and water supply. This tree has chosen the man-made structure to be its living environment. It has balanced its growth not to break the building. It is an urban bonsai regulating itself according to the given conditions.

Architectural control must be broken in order to let nature to step in. Industrial city must be ruined through punctual interventions. The valueless void of the current urban development will be filled with ethics – the corners are windy. Urban Bioacupuncture is ecological restoration of existing cities through focus on cracks, holes and organic knowledge. Dictatorship of Sensitivity.

The community gardens and urban farms of Taipei are holes in the city. These holes are sucking in ad-hoc community activities to take place. Random holes are popping up here and there in Taipei. Some last for only a couple of hours, some keep going on for decades – like the 101 Garden. Hole in the city is un-official and it is maintained by organic power balancing. Temples are religious holes. Night markets and urban nomad activities are holes. The illegal city that keeps Taipei alive is urbanism of holes dancing on top of the official fiction.

University needs holes. The university has grown weaker the same time as the different disciplines have grown stronger. The academia should focus on the holes, not on the disciplines. Compost is dead without holes. When holes are introduced the compost will become the most fertile top-soil. Same with architecture, city and university.

A weed will root in the smallest crack in asphalt and eventually break the city. Why does the nature want to break the city? City is an obstacle in the life providing system of nature and it wants to tune the city to be part of itself. It wants city to produce life resonating with the rest of nature.

















                                                                                                                                               

ANARCHIST GRANDMOTHERS

Dialog with Emma Tucker, Editor / Meri Media

What was the original inspiration for Ruin Academy?

I have been following the ruining processes in Taiwan for a longer period – how nature is reading architecture and how nature and architecture can coexist together in a symbiosis. I am interested in a condition, where nature and human nature share the same house – or the same city. I started to develop the architectural design methodology to reach the constructive and creative ruin condition while teaching in the Tamkang University. From architectural scale the thinking evolved into urban scale and  through the methodology of Urban Acupuncture into the theory of the Third Generation City. Ruin Academy was set up to further develop these lines of thinking from a multidisciplinary point of view.

Next to the actual building of the Ruin Academy in Taipei is a tree growing on a wall of an apartment house. The roots of the trees are penetrating into the sewage system as a source of energy and the tree uses the house as a physical support for its growth. The tree needs to regulate his growth though, otherwise it will break the house. In needs the house and it needs people using sewage. This tree, this urban bonsai, is a great inspiration.


What are the differences approaching building a project out of an existing building, and creating an entirely new structure?

Site specific qualities are always different. These are the qualities where architecture is rooting to. Man-made environment can be very fruitful. So can be forest. Everything is interesting.

It seems that these kinds of projects that take over abandoned or derelict buildings are becoming more common. Do you think there's a move in this direction, for architects to focus instead on renovating existing buildings, rather than creating anew?

Dealing with existing buildings and communities is harder than creating new anonymous objects. Architecture is not design, but dealing with reality. There is only one reality: nature. Nature can be found in abandoned buildings, which sometimes have transformed to be part of nature themselves. This is a high quality in architecture and architects should focus on this. I want to see the organic ruin of the industrial city and I want to see people ruining the industrial fiction. The trend is to feel nature, also in architecture. Without this sensitivity architecture and urbanism is developing against nature turning the modern man into a mechanical joke. Cities are full of therapy.

The inhabitants of the building are called 'constructor/gardeners' - can you explain this term a little bit more, and what the role entails?

If an architect is a gardener, he is a constructor. If he is not, he is a destructor. Many spontaneous and often illegal communities are gardening houses, growing architecture that is much more complex and fruitful that official development and official architecture, that is blindly directed by economy and centralized politics. These organic settlements – favelas, slums, ghettos, camps, urban villages etc. are bringing in hope into the urban development. I want the students to garden architecture, to grow structures that will mingle with other structures and natural element resulting into an organic human mangrove. This is not romantic. Nature is murder. A constant impact of energy is needed to keep the structures weak and flexible. Hardness is an expression of death. Anarchist grandmothers are cultivating illegal community gardens and urban farms everywhere around Taipei. These farms are producing needles of urban acupuncture tuning the mechanical city towards the organic. Anarchist grandmothers are an expression of local knowledge, a seed of the Third Generation City.

Can you explain a little bit more about how you hope the organic/manmade will merge in Ruin Academy?

By accident. Nature will grow in and find its balance with the architecture. We find our balance with architecture and nature.

What do you hope will emerge out of Ruin Academy?

I hope the Ruin Academy to be a continuous series of international workshops, research and studies taking place not only in Taipei, but in other locations too. In  Norway we are on a process to open up NOMAD as a window in Hemnes community in straight connection with stunning nature and nomads. This nomadic window will bring in something new to Taipei and to architecture. In Artena, Italy we are opening up Ruin Academy together with the International Society of Biourbanism, together with whom we will publish a book this summer focusing on the possibilities of Biourban Acupuncture. Ruin Academy is a compost, that needs to be turned over every now and then and new organic material needs to get into the pile.

What other projects or people working today do you find most inspiring or innovative?

Normal people are inspiring and innovative. Architects are getting too closed to the discipline like all the other academic disciplines and just taking care of their own “rights” and posing to each other. Most of us are just prostitutes for developers and that is not totally satisfying. Architecture has a big social responsibility in developing built human environement that can perform as a mediator between the modern man and nature – not closing in the mechanical-human joke into a box separated from the rest of nature.

Normal people are good. Illegal architecture is interesting. Spontaneous urban acupuncture is fine … in anarchist grandmothers we trust!

Thanks!

Kiitos

Friday, March 29, 2013

acupuntura urbana


La acupuntura urbana es una teoría ecologista urbana en la cual se combina el
diseño urbano con la acupuntura, una teoría medicinal china. Esta estrategia
analiza las ciudades como organismos vivos, con la capacidad de respirar, y
resalta las zonas que necesitan reparar. ‘Proyectos Sostenibles’ sirve entonces
como aguja para revitalizar las zonas dañadas y así, curando la ciudad.
Percibiendo la ciudad como un ser vivo, profundamente entrelazado, la
acupuntura urbana promueve la maquinaria comunitaria y establece núcleos
localizables – asimilándose al sistema meridiano del cuerpo humano. Usando la
tecnología satelital, las redes y otras teorías de inteligencia colectiva, se
selecciona y se trata quirúrgicamente los nodos con mayor potencial de
regeneración y mejora.

Esta escuela de ideales es atribuida al arquitecto y teórico finlandés, Marco
Casagrande. La escuela evita proyectos de renovación urbana a gran escala para
favorecer un abordaje más comunitario y local. En esta etapa de crisis económica
que corre, donde los presupuestos estan restringidos y hay recursos muy
limitados (sujeto? La teoría?) pueden ofrecer un solución democrática y barata a
las poblaciones que lo necesitan. Casagrande percibe cada ciudad como una
serie de organismos de energía compleja en la cual diferentes capas
superimpuestas de flujos de energía determinan las acciones de los ciudadanos y
a la vez el desarrollo de la ciudad. Combinando ecologismo y diseño urbano.
Casagrande crea métodos de manipulación puntual de los flujos de energía,
consiguiendo asi un desarrollo urbano ecológico y sostenible hacia las llamadas
ciudades de tercera generación’ (Ciudades Post-Industriales).La teoría se
desarrolló en la Universidad de Tamkang en Taiwan, en un estudio
independiente de investigación multidisciplinaria, Ruin Academy.

Concentrándose en las normas de la ecología y el diseño urbano, Casagrande
define la acupuntura urbana como una herramienta de diseño que contribuye a
la manipulación puntual, dando lugar a un desarrollo urbano sostenible. Algunos
ejemplos son los jardines públicos y granjas urbanas de Taipei.
Casagrande describe la acupuntura urbana como:

la manipulación entrecruzada de la arquitectura del intelecto colectivo y
sensorial de una ciudad. Una ciudad es percibida como un organismo energético,
sensible y multi dimensional; un ámbito viviente. El objetivo de la acupuntura
urbana es palpar la naturaleza y la sensibilidad para comprender el flujo de
energía de la recopilación de chi que se encuentra bajo la parte visible de la
ciudad y reaccionar con las zonas peligrosas de este chi.Y una mala hierba hará
raíz en la grieta más pequeña del asfalto destruyendo tarde o temprano la
ciudad. La acupuntura urbana es la mala hierba y el punto de acupuntura es la
grieta. El impacto de esta acción puede ser total, conectando la naturaleza
humana como parte de la naturaleza misma.

La teoría de acupuntura urbana abre la puerta a una creatividad libre e
incontrolable. Cada ciudadano tiene la posibilidad de participar en el proceso
creativo de planificación. Tiene también el derecho de usar un espacio en la
ciudad, sea cual sea su propósito, y desarollarlo a su gusto. Esta ‘nueva’ ciudad
post-industrial de Casagrande duplica la ciudad de tercera generación,
caracterizada por los ciudadanos prudentes que entienden y se ajustan a una
cooperación sostenible con el resto de la naturaleza, ciudadanos prudentes que
sienten la llamada de la sostenibilidad cooperativa del resto de la naturaleza,
ciudadanos que conocen los efectos de destrucción masiva de la maquinaria
moderna hacia la naturaleza. En un contexto mayor, la situación donde ocurra la
acupuntura urbana se puede entender como un signo revitalizante en una
ciudad que la desea sucumbir y que a la vez sepa comunicarle esto a la ciudad
de afuera.

La Acupuntura Urbana comparte similitudes con el concepto de urbanismo
nuevo; el urbanismo táctico. La idea se centra en una serie de recursos de origen
local en vez de en los programas capitalistas intensos, resultando en el fomento
de ciudadanos con más interés, más ideas relevantes y más prudencia con las
intervenciones. Estos pequeños cambios, según afirman los defensores,
estimularán la moral comunitaria y catalizarán la revitalización. Podemos resumir
esta idea en una simple declaración: la acupuntura urbana siginifica centrarse en
las pequeñas, sutiles y ascendientes intervenciones que aprovecharán y dirigirán
la energía comunitaria de manera positiva para curar el desecho urbano y
mejorar su paisaje. Es una alternativa a las grandes, verticalistas y megaintervenciones
que típicamente requieren inversiones importantes de fondos
municipales y la navegación burocrática de balduque. Las intervenciones de
micro-escala de la acupuntura urbana les interesa a los ciudadanos activistas y a
las comunidades económicamente dañadas.

En Méjico la acupuntura urbana se refiere a un concepto que convierte viviendas
temporales, como cobertizos en tugurios, en hogares simples que permitan
añadir espacio en un futuro dependiendo de la necesidad y el coste. Esta
estrategia transforma los tugurios sin necesidad de transladar familias que hayan
estado viviendo juntos durante generaciones. En Sudáfrica, la acupuntura urbana
se percibe como una oportunidad para proporcionar un medio a personas para
que desarollen su creatividad y todas las ventajas que esto conlleva como por
ejemplo la inovación y la creación de empresas que se concentrarán y tratarán
partes de la ciudad. Estas partes serán comunidades que pueden proporcionar
oportunidades a esas zonas que no tienen la infrastrucutura establecida en otras
ciudades normales. Este enfoque abastece un método más realista y menos
costoso a los planificadores de ciudades, y a los ciudadanos para poder
engendrar pequeñas mejoras efectivas en las comunidades que resulten en el
bien de la ciudades.

Yo creo que alguna de esta ‘magia’ medicinal podría y debería ser aplicada a
todas las ciudades, ya que muchas están enfermas y otras están en estado
terminal. Como la medicina que se necesita en una interacción entre médico y
paciente, en la planificación urbana también es necesario hacer que la ciudad
responda y reaccione a algún tipo de medicina; para tocar un área de tal manera
que sea capaz de curarse, mejorar y crear una serie de positivas reacciones en
cadena. Esto es indispensable para revitalizar las intervenciones que harán que el
organismo funcione de otra manera.

Monday, March 25, 2013

Касагранде, Марко

Марко Касагранде, (англ. en:Marco Casagrande), род. 7 мая 1971 года), финский архитектор, художник средовой архитектуры (англ. en:environmental art), теоретик архитектуры, писатель и профессор архитектуры. Окончил Хельсинкский технологический университет, факультет архитектуры (2001 год).


Ранняя жизнь

Касагранде родился в Турку (англ. en:Turku), Финляндия, в состоятельной Фино-итальянской католической семье.[1] Провел свое детство в Улиторнио (англ. en:Ylitornio) в Финской Лапландии, в школе учился в Карья (фин. fi:Karja), небольшой поселок на юге Финляндии, после чего переехал в Хельсинки для обучения архитектуре.

Наемник и писатель

После службы в финской армии (англ. en:Finnish Army) в 1993 году, Касагранде служил добровольцем на боснийско-хорватские оборонительные силы (англ. en:HVO). Под именем Лука Моконези написал книгу, вызвавшую множественные дискуссии, Mostarin tien liftarit / Автостопом по дороге в Мостар (WSOY 1997)[2] о своем опыте в Боснийской гражданской войне. На основании описания военных преступлений, совершенных главным героем в автобиографической книге, он попал под подозрение как возможный военный преступник. В свою защиту, позже он заявил, что книга была на самом деле художественным произведением. [3]
Лично Касагранде категорически нетерпим к любым военным преступлениям. "Эти войска знают, что они действуют неправильно. Это совершенно противоположное явление конструктивному обществу и командному духу. Любой может понять, что это ни в коем случае не военно-эффективные меры, врываться в дома пожилых людей". Касагранде читает лекции в Национальном университете обороны Финляндии (англ. National Defence University) с 2006 года на курсах стратегии и лидерства. [4]

Архитектор и художник

С ранних этапов своей карьеры Касагранде начал смешивать архитектуру и другие дисциплины искусства и науки с рядом экологически сознательных архитектурных сооружений по всему миру. [5] Став финалистами в конкурсе Emerging Architecture competition (Возникающая архитектура) британского журнала Architectural Review's в 1999 году, [6] Марко Касагранде и его тогдашний партнер Сами Ринтала (англ. en:Sami Rintala) были приглашены на Венецианское биеннале (англ. en:Venice Biennial) 2000 года. Их проект "60 Minute Man", репортер Нью-Йорк Таймс назвал своим личным фаворитом на биеннале. [7] В проекте Касагранде и Ринтала посадили дубовый лес на заброшенной барже. Грунтом для деревьев служили компостированные человеческие отходы, произведенные Венецией за 60 минут. Архитектурные работы Касагранде охватывают сферы архитектуры, градостроительства и экологического планирования (англ. en:environmental planning), средового искусства, цирков и других художественных дисциплин. [8]
Касагранде находится в поисках подсознательной архитектуры, реальной действительности и связи между современным человеком и природой. Он считает, что стресс, экономические проблемы, онлайн-доступ к развлечениям и информации не должны ослеплять человека. Все что реальное - является ценным. [9] Работы Касагранде и преподавание свободно перемещаются между архитектурой, градостроительством, дизайном среды и наукой, экологическим искусством и цирком, сложенные в переплетении архитектурного мышления "сomedia dell'architettura", широкое видение созданной среды обитания человека связано с социальной драмой и экологическим осознанием. Природа, по его мнению, единственная существующая реальность. [5] Касагранде был назначен преподавателем экологического городского планирования в Тамканском университете (англ. en:Tamkang University) после создания проекта Холм Сокровищ (Treasure Hill), в котором Касагранде превратил незаконное поселение городских фермеров в экспериментальную лабораторию экологического урбанизма. [10] Капитальная реконструкция имела неоднозначную реакцию со стороны сообщества.

Город третьего поколения

Касагранде рассматривает города как организм со сложной энергией, в котором различные пересекающиеся слои потоков энергии определяют действия граждан, а также развитие города. Путем смешивания средовой архитектуры (англ. en:environmentalism) и городского планирования Касангранде разрабатывает методы манипуляций городскими энергетическими потоками в целях создания экологически устойчивого развития городов в сторону так называемого города третьего поколения (постиндустриального города). [11] В градостроительстве Касагранде использовал принципы акупунктуры. Данная терапия оказывает лечение блокированных точек, способствуя расслаблению по всему телу. Будучи более непосредственным и чувствительным к потребностям общества, чем традиционные крупномасштабные учреждения, Касагранде считает, что городские реновационные вмешательства должны не только отвечать локальным потребностям, но и учитывать то, как действовали городские системы и каким образом сошлись в один узел. Цель - сбросить давление в стратегических точках, распространить его по всему городу. [12] Теория "Города третьего поколения" рассматривает постиндустриальные городские условия, как механизм разрушенный природой, включая человеческую природу и архитекторов, как шаманов-проектировщиков лишь интерпретирующих то, что посылает наивысшая природная сила[13] Этот органический механизм переживает продолжительный и спонтанный процесс уничтожения гражданами, которых Касагранде называет "анархисты-садовники", с помощью городского хозяйства, [14] незаконной возведенной архитектуры [15] и городской акупунктуры. [16] Этот элемент "руины" рассматривается как нечто созданное человеком и ставшее частью природы. [17] Теория разработана в независимом междисциплинарном научно-исследовательском центре Академии Руин (Ruin Academy) в 2010 году. [18]
Город третьего поколения следует за первым поколением, где люди мирно сосуществовали с природой и вторым, которое возвело стены, каменные конструкции в попытке затмить природу. В третьем поколении, однако, природа, которая никогда не сможет быть по-настоящему исключённой, растет обратно через развалины, через трещины в стене, впитывая человеческую природу обратно в природу более широкого характера. Город третьего поколения концентрируется на местных знаниях и "городской акупунктуре", а не на централизованно регулируемом городском планировании. [19]
Касагранде описывает городскую акупунктуру как:
[а] Перекрестная архитектурная манипуляция с коллективным чувственным интеллектом города, который рассматривается как энергетический организм, жилая окружающая среда. [20] Эта теория открывает двери для неконтролируемого творчества и свободы. Каждый гражданин получает возможность вступить в творческий процесс. "Не стесняйтесь использовать городское пространство для любых целей и развивать его среду в соответствии с назначением." [21] Агенты Города третьего поколения - чувствительные граждане, которые осознают разрушение природы нечувствительной современной машиной, в том числе и разрушение природы человека. [22]

Позиция архитекторов и дизайнеров об органических знаниях сложна. Мы не те, кто несет эту коллективную генетическую память, но мы находимся в лучшем положении, чтобы интерпретировать и вести с ней переговоры, шаг за шагом, как шаман получать ответы от органической стороны. Однако, все может легко пойти совсем не так, когда архитектор начинает копировать фрагменты местных знаний в рамках своего эго. Я думаю, часто было бы достаточно создать платформу для несчастных случаев на базе органических знаний, начать готовить, и находить свои собственные формы и динамику. Дизайн здесь не обязателен и он не должен заменять реальность, в то время как знания об органике близки к реальности, природе. [23] Работы Касагранде были трижды выбраны для Венецианского биеннале архитектуры, в 2000, 2004 и 2006 годах. [24]

Сотрудничество с Ринтала

Casagrande & Rintala- Марко Касагранде и Сами Ринтала - это группа финских архитекторов и художников, создающая архитектурные сооружения (1998-2003 гг..) для международных площадок современной архитектуры и искусства. Их работы движутся в промежутках между архитектурой и экологическим искусством. [25] В одной из своих ландшафтных инсталляций - "1000 Белых флагов" (лето 2002 года)- художники украсили булыми флагами горнолыжный спуск в Национальном Парке Коли, Финляндия. Флаги сделаны из использованных простыней из психиатрических больниц. Касагранде и Ринтала таким образом хотели обратить внимание на безумие предпринимателей, которые вырубают древние леса. [26] Работа художников под названием "Land(e)scape" была награждена британским журналом Architectural Review's Emerging Architecture Award в 1999 году [6] и выбрана Венецианским биеннале 2000 года. Архитектурный критик New York Times, Герберт Мушамп, выбрал их проект, под названием "60 Minute Man", своим личным фаворитом биеннале. [27]
Касагранде и Ринтала проектировали и строили все свои произведения самостоятельно. Процесс проектирования продолжался в течение строительных работ.
"Сама работа обычно изменяет свою форму или обретает больше слоев в процессе строительства. Мы открыты для изменений в работе. Когда она находит свою форму, она обычно начинает рассказывать нам о себе". [28]

Важные проекты

[править]Land(e)scape

Land(e)scape (1999), архитектурная инсталяция выполнена финскими архитекторами Марко Касагранде и Сами Ринтала, на заброшенном поле в Савонлинна (фин. fi:Savonlinna). Работа посвящена процессу переселения сельского населения в города.
Три заброшенных деревянных халупы были "изгнаны", как объяснили архитекторы, в точку где они должны были "заключить свой союз с почвой". Одинокие халупы, встав на свои "ноги", покачиваются в сторону южных городов. [29]
Работа была награждена журналом Architectural Review на конкурсе Emerging Architecture 1999 года и выбрана для выставки на биеннале в Венеции в 2000 году. Проект Land(e)scape открыл интернациональную карьеру Касагранде и Ринтала. [7]
Произведение искусства было подожжено в октябре 1999.[30]
Land(e)scape представила Финляндию на выставке New Trends or Architecture in Europe and Japan в 2001 году. [31]

[править]Redrum

Redrum (2003) - выставка архитектоники (англ. en:architectonic)в Анкораж (англ. en:Anchorage), Аляска, создана архитекторами Касагранде и Ринтала. Проект был заказан Alaska Design Forum.[32]
3 танкера для транспортировки нефти были нарезаны на 12 частей, образовывая структуру здания храма напротив Федерального здания Анкораж. Интерьер окрашен в ярко-красный для контраста с ржавым грубым экстерьером. Пол сделан из 3500 кг устричных раковин.[33]
"Redrum" - читая наоборот - "murder" (англ. убийство). Дизайнеры хотели прокоментировать связь нефти, войны и экологической среды. Местные СМИ восприняли инсталяцию как "пощечину Аляске".

[править]Потёмкин

Потёмкин - парк архитектуры из стали, создан "Casagrande & Rintala" для поселка Курамата в Японии в 2003 году. Стальная смесь между машиной и храмом.[34] Работа состоит из крытых и открытых пространств для постиндустриальной медитации. [35] "Потёмкин" был заказом триенале современного искусства в Японии (англ. en:Echigo-Tsumari Contemporary Art Triennial) в 2003 году.[36]
Потёмкин стоит как Акрополь, служит постиндустриальным храмом, чтобы думать о связи между современным человеком и природой. Я вижу "Потёмкин" как утилизацию металлолома, находящегося между древними рисовыми полями и рекой с прямой осью к храму Синто.[37]
Участок является бывшей нелегальной свалкой, превращенной в парк у реки.[38] Архитектура парка была начерчена в масштабе 1:1 шагами на снегу и затем построена, когда снег расстаял.[39]
Объекты парка сделаны из стали толщиной в один дюйм и переработанных городских и производственных отходов. Участок - 130 метров длинной и 15 метров шириной с серией открытых и крытых пространств.[40]

Другие проекты


  • 60 Minute Man, инсталляция-архитектон, Касагранде и Ринтала, Венецианское архитектурное биеннале, 2000 год
  • Летний театр Ууниссари, временная архитектура, Касагранде и Ринтала, Хельсинки, Финляндия 2000 год [41]
  • 1000 White Flags, средовая архитектура, Касагранде и Ринтала, Коли, Финляндия, 2000 год
  • англ. en:Quetzalcoatlus, выставка, Касагранде и Ринтала, биеннале в Гавана, 2000 год
  • англ. en:Bird Hangar, инсталляция, Касагранде и Ринтала, триеннале в Йокогама, 2001 год [44]
  • Выставка 1:2001, общественная выставка, Касагранде и Ринтала, биеннале в Флоренции, 2001 год [45]
  • Dallas-Kalevala, арт-тур, Касагранде и Ринтала, англ. en:Demeter средовое искусство, Хоккаидо, Япония, 2002 год [46]
  • Цепной реактор, инсталляция-архитектон, Касагранде и Ринтала, биеннале в Монреале, 2002 год [47]
  • Садовник-анархист, пьесса, выставка, биеннале Пуэрто-Рико, 2002 год [48]
  • Сауна на воде, временная архитектура, Касагранде и Ринтала, Норвегия, 2002 год [49]
  • англ. en:Treasure Hill, жилой район, Тай пей, Тайвань, 2003 год
  • Пост индустриальный Флот, военно-морская архитектура, CREW*31, Венецианское архитектурное биеннале, 2004 год
  • Комната пост-урбаниста 104, выставка, Музей современного искусства в Тай пей, 2005 год [50]
  • Павильон будущего, Выставка дизайна в Тайване [51][52]
  • CityZenGarden, выставка, Касагранде, Ринтала и 3RW Architects,[53] Венецианское архитектурное биеннале, 2006 год [54]
  • Дом Чена, Тайвань. Мировая награда в области Архитектуры, 2009 год [55]
  • {{lang-en|en:Ruin Academy},городской центр, Тай пей, Тайвань, 2010 год [56]
  • Цикада, Тай пей, Тайвань, 2011 год [57]
  • англ. en:Red Dot, награда 2012 год [58]
  • англ. Sandworm, триеннале, англ. en:Wenduine, Бельгия, 2012 год [59] [60] [61]






Ссылки

  1.  Kohuttu palkkasoturi päätyi arkkitehdiksi - Turun Sanomat January 27, 2001  (фин.)
  2.  The mind of a fanatic - Helsingin Sanomat, 18 September 2001
  3.  taiteen palkkasotureita - Voima 4/2002  (фин.)
  4.  Anttalainen & Vasaramäki, Casagrande (KALPA, Maanpuolustuskorkeakoulu, 2011), 38-41.
  5. ↑ 1 2 Architektur zwischen Landart und Konzeptkunst - Hochschule Munchen 6/2011
  6. ↑ 1 2 [1] - Architectural Review 12/1999
  7. ↑ 1 2 [2] - Adam Mornament: When Attitude Becomes Form Contemporary -magazine 2003
  8.  [3] - Thurrock: A Visionary Brief in the Thames Gateway General Public Agency 2004
  9.  [4] - Berkeley Prize Committee and Jury University of California, Berkeley 2007
  10.  [5] - Atelier 3: Treasure Hill 10/2003
  11.  INTERVIEW WITH M. CASAGRANDE ON URBAN ACUPUNTURE - Laurits Elkjær, Bergen School of Architecture 4/2010
  12.  Urban Acupuncture - Urban Applications - Community + Design Placemaking 2013
  13.  [6] - Marco Casagrande: Cross-over Architecture and the Third Generation City Epifanio 9 2008
  14.  The Community Gardens of Taipei - P2P Foundation 2010
  15.  Illegal Architecture in Taipei - Kelsey Campbell-Dollaghan, Architizer 2011
  16.  Anarchist Gardener Issue One 安那其建築園丁 – Nikita Wu: Anarchist Gardener 2010
  17.  Chen House by C-Laboratory - Dezeen 2009
  18.  Ruin Academy - Landezine 2010
  19.  Returning Humans to Nature and Reality - Nick Couson, eRenlai 2011
  20.  Urban Acupuncture: Revivifying Our Cities Through Targeted Renewal - Kyle Miller MSIS 9/2011
  21.  Compost City - Guoda Bardauskait p. 30-31, Sustainable Urban Design Journal 1 2011
  22.  An alternative learning platform: Ruin Academy – Anarchist Gardener - Mizah Rahman, Asian Urban Epicenters 2012
  23.  Change from organic city - M. Casagrande, International Society of Biourbanism 2013
  24.  [7] - World Architecture Community
  25.  [8] - World Architecture Community Contemporary -magazine 2003
  26.  [9] - Biennale de Montreal: Casagrande & Rintala (Finland) 2002
  27.  [10] - New York Times 2000
  28.  [11] - ARCH'IT: Casagrande & Rintala 2001
  29.  [12] - The Architectural Review: A dramatic architectural installation designed to draw attention to the plight of the Finnish countryside., 12/1999
  30.  [13] - The Architectural Review: Burning Passion., 12/1999
  31.  [14] - Catalog 1: Participating Architects (New Trends of Architecture in Europe and Japan 2001), 2001
  32.  Alaska Design Forum
  33.  Camp for oppositional architecture 25.6.2004
  34.  [15] - Tamkang University: 卡馬可 Marco Casagrande 2004
  35.  [16] - Camp for Oppositional Architecture 2004
  36.  [17] - Echigo Tsumari Art Triennial 2003
  37.  [18] - Archi-Europe: Potemkin
  38.  [19] - Japan-Guide: Echigo Tsumari Art Triennial Festival Highlights
  39.  [20] - Landezine: Potemkin - Post Industrial Meditation Park by Casagrande & Rintala
  40.  [21] - Architecture News Plus: Potemkin - Post Industrial Meditation Park
  41.  [22] - Architectural Review: Little Top
  42.  [23] - ARCH'IT: Casagrande & Rintala
  43.  [24] - Architizer: Quetzalcoatlus
  44.  [25] - Yokohama 2001: Artist Data Sheet
  45.  [26] - Firenze Biennale Press Release 2001
  46.  [27] - Demeter: Dallas-Kalevala (2002)
  47.  [28] - La Biennale De Montreal: Casagrande & Rintala 10/2003
  48.  [29] - Camp for Oppositional Architecture, 2004
  49.  [30] - 6th Cycle of 20+10+X Architecture Awards, 2010
  50.  [31] - Taipei MOCA: Chamber of the Post-Urbanist 104, 2005
  51.  [32] - Taipei Times: Design Expo Attracts Curious, 2005
  52.  [33] - C-LAB: The Art of Taiwan in Psychosis, 2005
  53.  [34] - 3RW Architects: Urban Farmers, 2006
  54.  [35] - Taipei Representative Office: An Architect Takes Care of a Stone Garden in a City of Water, 2006
  55.  [36] - World Architecture: Winners / 4th Cycle, 2009
  56.  [37] - Designboom: c laboratory: ruin academy, 2010
  57.  Marco Casagrande’s Gorgeous Bamboo “Cicada” Pavilion Snakes its Way Through Urban Taipei - Lori Zimmer, Inhabitat 2012
  58.  Marco Casagrande's bamboo pavilion Cicada wins the RED DOT AWARD 2012 - Finnish Architecture, 2012
  59.  Marco Casagrande Sandworm - Beaufort 04, 2012
  60.  SANDWORM / Marco Casagrande - Diego Hernandez, Arch Daily 2012
  61.  Marco Casagrande's Sandworm - Katrina Tan, Trendland 2012
  • Kohuttu palkkasoturi päätyi arkkitehdiksi - Turun Sanomat January 27, 2001 (Finnish)
  • The mind of a fanatic - Helsingin Sanomat, 18 September 2001
  • taiteen palkkasotureita - Voima 4/2002 (Finnish)
  • Anttalainen & Vasaramäki, Casagrande (KALPA, Maanpuolustuskorkeakoulu, 2011), 38-41.
  • Architektur zwischen Landart und Konzeptkunst - Hochschule Munchen 6/2011
  • [1] - Architectural Review 12/1999
  • [2] - Adam Mornament: When Attitude Becomes Form Contemporary -magazine 2003
  • [3] - Thurrock: A Visionary Brief in the Thames Gateway General Public Agency 2004
  • [4] - Berkeley Prize Committee and Jury University of California, Berkeley 2007
  • Architektur zwischen Landart und Konzeptkunst - Hochschule Munchen 6/2011
  • [5] - Atelier 3: Treasure Hill 10/2003
  • INTERVIEW WITH M. CASAGRANDE ON URBAN ACUPUNTURE - Laurits Elkjær, Bergen School of Architecture 4/2010
  • Urban Acupuncture - Urban Applications - Community + Design Placemaking 2013
  • [6] - Marco Casagrande: Cross-over Architecture and the Third Generation City Epifanio 9 2008
  • The Community Gardens of Taipei - P2P Foundation 2010
  • Illegal Architecture in Taipei - Kelsey Campbell-Dollaghan, Architizer 2011
  • Anarchist Gardener Issue One 安那其建築園丁 – Nikita Wu: Anarchist Gardener 2010
  • Chen House by C-Laboratory - Dezeen 2009
  • Ruin Academy - Landezine 2010
  • Returning Humans to Nature and Reality - Nick Couson, eRenlai 2011
  • Urban Acupuncture: Revivifying Our Cities Through Targeted Renewal - Kyle Miller MSIS 9/2011
  • Ruin Academy - Marco Casagrande Epifanio 14 2011
  • Compost City - Guoda Bardauskait p. 30-31, Sustainable Urban Design Journal 1 2011
  • An alternative learning platform: Ruin Academy – Anarchist Gardener - Mizah Rahman, Asian Urban Epicenters 2012
  • Change from organic city - M. Casagrande, International Society of Biourbanism 2013
  • [7] - World Architecture Community
  • [8] - World Architecture Community Contemporary -magazine 2003
  • [9] - Biennale de Montreal: Casagrande & Rintala (Finland) 2002
  • [10] - Architectural Review 12/1999
  • [11] - New York Times 2000
  • [12] - ARCH'IT: Casagrande & Rintala 2001
  • [13] - The Architectural Review: A dramatic architectural installation designed to draw attention to the plight of the Finnish countryside., 12/1999
  • [14] - Adam Mornament: When Attitude Becomes Form Contemporary -magazine 2003
  • [15] - The Architectural Review: Burning Passion., 12/1999
  • [16] - Catalog 1: Participating Architects (New Trends of Architecture in Europe and Japan 2001), 2001
  • Alaska Design Forum
  • Camp for oppositional architecture 25.6.2004
  • Ditmars, Hadani (2003-06-21), Artfully pushing the boundaries in Anchorage, The Globe and Mail, retrieved 2007-12-14
  • [17] - Tamkang University: 卡馬可 Marco Casagrande 2004
  • [18] - Camp for Oppositional Architecture 2004
  • [19] - Echigo Tsumari Art Triennial 2003
  • [20] - Archi-Europe: Potemkin
  • [21] - Japan-Guide: Echigo Tsumari Art Triennial Festival Highlights
  • [22] - Landezine: Potemkin - Post Industrial Meditation Park by Casagrande & Rintala
  • [23] - Architecture News Plus: Potemkin - Post Industrial Meditation Park
  • [24] - Architectural Review: Little Top
  • [25] - ARCH'IT: Casagrande & Rintala
  • [26] - Architizer: Quetzalcoatlus
  • [27] - Yokohama 2001: Artist Data Sheet
  • [28] - Firenze Biennale Press Release 2001
  • [29] - Demeter: Dallas-Kalevala (2002)
  • [30] - La Biennale De Montreal: Casagrande & Rintala 10/2003
  • [31] - Camp for Oppositional Architecture, 2004
  • [32] - 6th Cycle of 20+10+X Architecture Awards, 2010
  • [33] - Human: Greetings from London
  • [34] - Epifanio: Human Layer_Taipei, 2005
  • [35] - Taipei MOCA: Chamber of the Post-Urbanist 104, 2005
  • [36] - Taipei Times: Design Expo Attracts Curious, 2005
  • [37] - C-LAB: The Art of Taiwan in Psychosis, 2005
  • [38] - 3RW Architects: Urban Farmers, 2006
  • [39] - Taipei Representative Office: An Architect Takes Care of a Stone Garden in a City of Water, 2006
  • [40] - World Architecture: Winners / 4th Cycle, 2009
  • [41] - Dezeen: Bug Dome by WEAK!, 2009
  • [42] - Daily Tonic: Bug Dome at the 2009 Biennale of Urbanism/Architecture by the WEAK!, 2009
  • [43] - Designboom: c laboratory: ruin academy, 2010
  • Marco Casagrande’s Gorgeous Bamboo “Cicada” Pavilion Snakes its Way Through Urban Taipei - Lori Zimmer, Inhabitat 2012
  • Marco Casagrande's bamboo pavilion Cicada wins the RED DOT AWARD 2012 - Finnish Architecture, 2012
  • Marco Casagrande Sandworm - Beaufort 04, 2012
  • SANDWORM / Marco Casagrande - Diego Hernandez, Arch Daily 2012
  • Marco Casagrande's Sandworm - Katrina Tan, Trendland 2012